Om IQ
Jag vet inte om jag tror riktigt på det där att man blir av med hjärncelelr och därför dummare när man slår sig i huvudet och dylikt. Idag pratade jag med min kund om olyckor. Jag berättade om olika saker som hänt mig när jag var liten. Då kom jag fram till att alla dessa "olyckor" är mina egna valda handlingar.
IQ var inget jag ägde under mina tidigare år. Det första idiotiska jag vet att jag gjort är att jag inte tog emot mig när jag ramlade och därför bröt näsbenet två gånger. Idag förssöker jag iallafall ta emot mig. Hur dum är man om man tänker -Min näsa orkar nog ta emot hela vikten utan att jag skadar mig. Tanken är helt klart idiotisk och hur dum man är om man tänker den tanken två gånger tänker jag inte ens ta upp.
Att jag senare i mitt liv satte mig på en spik, för att jag trodde att jag skulle kunna sitta på den utan att den skulle åka in i min skinka, bekräftar bara min icke-existens av IQ. Att peta in en liten pappersbit i örat för att imponer på en konstig människa förstår de flesta är väldigt osmart, men man måste testa eller hur? Det kan ju inte vara värre än att peta upp sugdelen på en napp i näsan?
När pappersbiten fastnade i örat berättade jag det iallafall för mina föräldrar men nappen upptäckte de själva. Efter ett par dagar svullnade min näsa upp och mina föräldrar förstod ingenting. Jag påstod att jag ramlat i trappan tidigare, de trodde mig och vi begav oss ill doktorn för att bekräfta att näsan inte var bruten. Konstigt nog hittar han en plastbit i näsan och ingen förstår hur den kom dit. Jag förnekade det så bra!
Idag har mitt IQ förråd förstorats om det är tack vare dessa händelser eller inte låter jag bero, men att skador skulle göra en osmart tror jag inte på. Lägg märke till att jag inte påstått att jag är nå vidare smart nu men jag skriver på papper nuförtiden istället för att stoppa upp det någonstans.
IQ var inget jag ägde under mina tidigare år. Det första idiotiska jag vet att jag gjort är att jag inte tog emot mig när jag ramlade och därför bröt näsbenet två gånger. Idag förssöker jag iallafall ta emot mig. Hur dum är man om man tänker -Min näsa orkar nog ta emot hela vikten utan att jag skadar mig. Tanken är helt klart idiotisk och hur dum man är om man tänker den tanken två gånger tänker jag inte ens ta upp.
Att jag senare i mitt liv satte mig på en spik, för att jag trodde att jag skulle kunna sitta på den utan att den skulle åka in i min skinka, bekräftar bara min icke-existens av IQ. Att peta in en liten pappersbit i örat för att imponer på en konstig människa förstår de flesta är väldigt osmart, men man måste testa eller hur? Det kan ju inte vara värre än att peta upp sugdelen på en napp i näsan?
När pappersbiten fastnade i örat berättade jag det iallafall för mina föräldrar men nappen upptäckte de själva. Efter ett par dagar svullnade min näsa upp och mina föräldrar förstod ingenting. Jag påstod att jag ramlat i trappan tidigare, de trodde mig och vi begav oss ill doktorn för att bekräfta att näsan inte var bruten. Konstigt nog hittar han en plastbit i näsan och ingen förstår hur den kom dit. Jag förnekade det så bra!
Idag har mitt IQ förråd förstorats om det är tack vare dessa händelser eller inte låter jag bero, men att skador skulle göra en osmart tror jag inte på. Lägg märke till att jag inte påstått att jag är nå vidare smart nu men jag skriver på papper nuförtiden istället för att stoppa upp det någonstans.
Kommentarer
Trackback
